Vecka 11+1 idag. 

Det har varit allt annat än lätt att skafa barn denna gången men jag vågar äntligen andas ut och tro på det här! I april väntar vi alltså ett barn. Vägen dit har kantats av missfall och oro. Tårar i mängder men även glädje. 

Under tiden har vi hunnit gifta oss, min utbildning har tagi slut och jag har blivit lgitimerad. Sommaren har gått. Livet fortsatt som vanligt. Så kom plusset, igen. Jag vågade nästan inte hoppas. Under desa 12 vckor har vi hunnit med en hel del oro. Det började med kontroll på gynakuten då de misstänkte utomkvedshavandeskap. Istället visade ulraljudet ett för litet foster utan hjärtaktivitet. Två långa veckor av väntan följde. Jag trodde inte alls på att det kunde vara som det skulle. Men så kom kontrollultraljudet och där låg en frisk liten valnöt. Just så stor som den sulle vara och med ett hjärta som slog helt perfekt. 

Magen har börjat växa, svårt att dölja den nu. Folk har börjat fråga och jag kan inte ljuga. 

Om ett halvår får vi hålla bebis i vår famn!